Det jag kan hantera: juni 2014

söndag 29 juni 2014

En knapp skillnad

Var härom veckan på Röda Korset för att lämna lite pryttlar och kläder till deras återvinningsbutik, och gick naturligtvis inte tomhänt därifrån. Hittade en kjol som jag i butiken fick dubbla känslor för. Gillade modellen och mönstret och upptäckte att den dessutom satt väldigt bra, men tyckte trots det att den var... ja, ful på något mystiskt vis. Eftersom priset inte var mer hutlöst än 30 kronor köpte jag kjolen med ambitionen att "hitta på något" senare. Redan när jag kom hem kom jag på vad.

Jag sprättade bort alla knappar och insåg att det var de, grå och plastplastiga, som förfulat plagget. Plockade fram gamla knappar ur gömmorna, något mindre än kjolens ursprungliga, virkade var sin kostym till dem och sydde fast dem på kjolen, som i mina ögon fick sig ett ordentligt lyft.

tisdag 24 juni 2014

Skål för vinnaren!

Ni minns mitt bidrag till körens 30-årsjubileum? Det slutade faktiskt inte riktigt där. Som biljettansvarig i nämnda kör utlyste jag en intern biljettsäljartävling och blev således den som också skulle hitta på ett lämpligt pris till vinnaren. Blicken och tanken föll på resterna av det garn som jag använt till alla virkade flugor och blommor. Kunde man inte hitta på något skoj med dem?

Skål!

Jo, det kunde man. Det bidde en skål. Först virkade jag sju separata blommor enligt en beskrivning som jag hittade i mina gömmor. Sedan sydde jag ihop dem, doppade alltsammans i tapetklister och lade det på en upp- och nedvänd skål. Efter ett par dagar hade klistret torkat och blomsterskålen var ett faktum.

Så återstod frågan vad jag skulle fylla skålen med. Godis var min första tanke, men med tanke på läckorna i skålen kunde jag inte gärna hälla karameller direkt i. Förtjusningen var total när jag vid godishyllorna noterade att till och med en känd godisgrossist uppmärksammat vår 30-årsdag, och detta med ungefär samma färger som jag använt!

Vinnaren i biljettsäljartävlingen blev körens nytillskott Sara, som lyckats kränga hela 18 biljetter. Skål för Sara!

tisdag 10 juni 2014

Toppen på knoppen i sommar

Mamma ville ha en solhatt. Så jag virkade en. Med tanke på utgångspunkten – "jag har ingen aning om hur man gör" – och graden av improvisation tycker jag att resultatet blev ganska fint.

Svårast var att få till brättet. Jag var faktiskt tveksam till om jag skulle klara det utan att göra mig skyldig till en slokhatt. Tack vare diverse tips på bloggar och Youtube-tutorials gick det ändå vägen. Ekvationen handlar om att göra väldigt många, men inte för många ökningar. Gör man för få blir det just en slokhatt. Gör man för många blir brättet alldeles bubbligt. Som ni ser landade jag lite mjukt i den senare fallgropen, men efter en sisådär fyra, fem försök med upprepningar och omstarter utmanade jag min perfektionistiska sida och bestämde mig för att brättet nu blev precis som jag ville ha det. "Tjusigt flärdigt med vågor i hatten." Typ.

Sedan visade det sig att hatten var lite för stor för mammas huvud, så jag trädde i en tråd för att göra storleken justerbar. Då blev brättet ännu bubbligare. Precis som jag ville ha det...

När jag surfade runt i jakt på tips och instruktioner hittade jag den här lektionen av Clare på Youtubekanalen bobwilson123. Hon gav mig den fantastiska idén att virka in en helt vanlig elkabel i kanten av brättet. Metalltrådarna inuti kabeln gör brättet väldigt formbart och ger på så vis hatten en chans att variera sig i det oändliga. Tack vare plasthöljet blir det ändå mjukt och stickriskfritt.

måndag 2 juni 2014

Grattis till 30-årsdagen, Chorus Lin!

Foto: Magnus Sethson

Somliga av er blev visst ordentligt nyfikna av min exklusiva förhandsvisning, som avslöjade lite men verkligen inte allt om ett projekt som jag har pysslat med i vår. Nu kan jag stolt och glad berätta resten.

Chorus Lin, kören som jag sjunger i, fyller 30 år i år. Det firade vi bland annat med en hejdundrande jubileumskonsert den 17 maj, då vi också passade på att inviga vår nya konsertklädsel. Det är här mitt hemlighetsfulla pysslande kommer in i bilden: Till körens nya stass har jag virkat dekorationer i form av flugor och blommor i glada, starka färger som kontrast till herrarnas svartvita kostymer och damernas svarta klänningar. Lite paljetter och specialtrådar här och där – och festen var ett faktum. Det blev så glittrigt och glatt att jag kände mig... ja, ungefär som 30 igen.