Mamma ville ha en solhatt. Så jag virkade en. Med tanke på utgångspunkten – "jag har ingen aning om hur man gör" – och graden av improvisation tycker jag att resultatet blev ganska fint.
Svårast var att få till brättet. Jag var faktiskt tveksam till om jag skulle klara det utan att göra mig skyldig till en slokhatt. Tack vare diverse tips på bloggar och Youtube-tutorials gick det ändå vägen. Ekvationen handlar om att göra väldigt många, men inte för många ökningar. Gör man för få blir det just en slokhatt. Gör man för många blir brättet alldeles bubbligt. Som ni ser landade jag lite mjukt i den senare fallgropen, men efter en sisådär fyra, fem försök med upprepningar och omstarter utmanade jag min perfektionistiska sida och bestämde mig för att brättet nu blev precis som jag ville ha det. "Tjusigt flärdigt med vågor i hatten." Typ.
Sedan visade det sig att hatten var lite för stor för mammas huvud, så jag trädde i en tråd för att göra storleken justerbar. Då blev brättet ännu bubbligare. Precis som jag ville ha det...
När jag surfade runt i jakt på tips och instruktioner hittade jag den här lektionen av Clare på Youtubekanalen bobwilson123. Hon gav mig den fantastiska idén att virka in en helt vanlig elkabel i kanten av brättet. Metalltrådarna inuti kabeln gör brättet väldigt formbart och ger på så vis hatten en chans att variera sig i det oändliga. Tack vare plasthöljet blir det ändå mjukt och stickriskfritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar