Av någon anledning brukar jag känna mig illa till mods i närheten av symaskiner. Jag vet inte riktigt varför, men jag har fått för mig att jag helt enkelt inte kan sy, vilket naturligtvis är ett löjligt tydligt exempel på självuppfyllande profetia. Samtidigt har jag inte riktigt kunnat släppa det eftersom jag skulle vilja kunna. Det finns ju så mycket fint man kan göra. En hel värld att utforska.
 |
| Ena sidan... |
 |
| ... å andra sidan. |
Och så bara hände det. Jag fick ett så kallat liniskt ryck. Vips hade jag lånat en symaskin och vips hade jag kånkat hem ett halvdussin syböcker från biblioteket och vips hade jag köpt ett stycke tyg. Och inte vilket tyg som helst. Mina vänner, jag köpte trikåtyg. Är det något jag fruktar mer än symaskiner, så är det kombinationen symaskin + trikåtyg. Men det var lika bra att go hardcore med en gång. "Face your fears! Bättre se på den söm som sprack än att aldrig spänna en sytråd", tänkte jag käckt.
Sedan sydde jag. Sprättade. Funderade. Sydde. Sprättade. Hm, tyget tålde visst inte att sprättas tre gånger på samma ställe - tja, då får vi väl designa om och lägga till och dra ifrån och sy lite till och sprätta och... ja, ni fattar. Det var arbetsamt och tålamodsprövande, men i samma stund som jag insåg att det inte kunde bli värre än fel, började jag också tycka att det var ganska kul.
Nu sitter jag här med en ny trikåtröja, en kasse sydd med lappteknik av diverse tygrester jag samlat på mig, lite bättre självförtroende, en sönderstucken vänstertumme och en avbruten symaskinsnål. Dessutom: tre nyinköpta tyger som jag tänker gå loss på framöver. Det ni. Det är rätt okej för en som egentligen inte kan sy.
Sedan sydde jag. Sprättade. Funderade. Sydde. Sprättade. Hm, tyget tålde visst inte att sprättas tre gånger på samma ställe - tja, då får vi väl designa om och lägga till och dra ifrån och sy lite till och sprätta och... ja, ni fattar. Det var arbetsamt och tålamodsprövande, men i samma stund som jag insåg att det inte kunde bli värre än fel, började jag också tycka att det var ganska kul.
Nu sitter jag här med en ny trikåtröja, en kasse sydd med lappteknik av diverse tygrester jag samlat på mig, lite bättre självförtroende, en sönderstucken vänstertumme och en avbruten symaskinsnål. Dessutom: tre nyinköpta tyger som jag tänker gå loss på framöver. Det ni. Det är rätt okej för en som egentligen inte kan sy.
