Att duka under

Första gången jag upptäckte att det var roligt att virka gick jag på högstadiet. Av en slump började jag virka på en duk i gammaldags stil i syslöjden, och den blev faktiskt klar, efter idogt kämpande och åtskilliga timmars hemarbete.

Det tog många år innan jag återupptog virktråden, men minnet har nog legat och grott någonstans i mitt undermedvetna, för i somras kom jag på mig själv med att försöka virka något liknande.

Det hela resulterade i en nostalgitripp och en duk till mitt soffbord. Grundmönstret hittade jag här.

Jag sitter som klistrad

Okej, jag erkänner: Jag är beroende. Av lim. Men inte vilket lim som helst.

Decoupagelimmet som jag testade lite försiktigt i somras har fått mig att sitta som klistrad vid pysselbordet. Ibland hamnar jag till och med på golvet. Ska man göra om en hel möbel blir det oftast enklast så.

Den här hurtsen använde jag tidigare som tv-bänk.

Nu ser den ut såhär:

Först målade jag klabbet vitt. Sedan gick jag loss med decoupagelim och en mörkblå spets som jag köpte för en tjuga på second hand i somras. Den vågiga kanten passade perfekt som ram. 

Sedan var det liksom kört. Jag har "decouperat" allt från blyertspennor och pärmar till glasburkar, lådor och till och med en lampskärm som blivit lite sliten och missfärgad efter lång och trogen tjänst.

Lampskärm + servetter från ICA = sant

Och än är jag inte klar. Men jag håller på att försöka sänka dosen lite successivt. Den här nivån är inte hälsosam i längden, varken för mig eller för mitt stackars hem.