Final i fjäril

Den här pallen är jag lite kär i.
Från början en vanlig träpall – nu vitmålad och decouperad.

Varsågoda! Här kommer de sista bilderna från försommarens klisterångor. Jag kan inte lova att hålla bloggen fjärilsfri framöver. Inte heller kommer jag att kunna hålla mig från klisterflaskorna. Men det har ni förstås redan listat ut för länge sedan.

Pallens kusin.

Bara för att det är en sits måste man inte sitta.
Fjärilar i baken är kanske inte en helt angenäm upplevelse.

En annan form av återvinning. Konservburkar i virkade kostymer.

Ännu mer ögongodis

Blomblomkrukor.

Efter en lång rad fjärilar, ugglor och blommor, idogt klippande och hängivet klistrande kan jag konstatera att jag lyckades få till betydligt fler skapelser till Uddabutiken än jag trodde att jag skulle hinna. Nu har alltihop fraktats till de pittoreska små butikerna i Tolg och Öhr utanför Växjö, där de redan tagits emot med öppna armar och glada tillrop.

Här kommer ännu en bildkavalkad. Och då återstår ändå ett par godbitar, däribland en av mina personliga favoriter, som dyker upp här i slutet av veckan om en liten stund. (Jag kunde inte hålla mig!)

Skål!

En reinkarnerad tomatsåsburk...

... med kollega.

Pulverkaffe? Inte längre.

Familjen är samlad. Bevingad återvinning.

Ytterligare en gammal träburk som fått nytt liv...

... även om somliga inblandade verkar lite trötta.

The lock – has got the look.

Och här: en burk i plast, som tidigare härbärgerat pepparkakor.

Fler nyheter från klisterångorna

Ljuslykta hittad på Myrorna. Förr i obehandlat trä. Nu så här.

Som utlovat kommer nu bilder på fler av mina grejer som i sommar kommer att finnas i Uddabutiken utanför Växjö. Mer om bakgrunden här. Och det kommer ännu mera, så håll utkik! Det allra bästa har jag sparat till sist.

Hjärtegalgar för kärt besök...

... och ugglegalgar för den som känner sig lagd åt det hållet.

En liten svepask som en gång i tiden tjänade som ostförpackning...

... och ännu en bricka som förvandlats från slitet trä till sommarglädje.

I klistret – igen

En tidigare medfaren, mörk och tråkig träbricka.

Ni minns penselburken som jag gjorde till min målande mamma? Hon blev så glad att hon visade upp den för sina vänner på Facebook, och bland dessa vänner fanns en kvinna som kontaktade mig för att höra om jag kunde tänka mig att göra fler fjärilsburkar till hennes lilla butik utanför Växjö.

Självklart blev jag både smickrad och entusiastisk och gick genast loss med penslar, färg och klister. Förutom ett gäng fjärilsburkar har jag dekorerat lite av varje. De flesta prylarna är antingen hämtade från min egen återvinningslåda eller köpta på second hand eftersom jag gillar grejen med att göra nytt av gammalt.

Bilder på ytterligare alster kommer att publiceras här på bloggen efter hand.  

En före detta naturfärgad träburk med lock som jag köpte jag för någon tia på second hand.

Även här ser ni en före detta ordinär träburk.

Jag gjorde några avsteg från min återvinningslinje. Här nedanför ser ni två. Dessa toaborstar är sprillans nya, jag lovar!

 

Uppdatering: Nu finns fler bilder ute på bloggen. Kolla här!

Här har ni Farmen IRL

Vackert belägen vid sjön Boren ligger den verkliga "Farmen".

Djuren på Farmen bor ju inte längre hos mig som uppfödare, utan på en gård som heter Haget utanför Borensberg i Östergötland. Här kan du läsa mer om bakgrunden.

I lördags åkte jag själv dit för första gången, lagom till invigningen av Hagets nya handelsbod, där mina mjukvaror visas och säljs tillsammans med en rad andra hantverk, de flesta skapade av lokala förmågor.

Det blev en minnesvärd novemberlördag. Tillströmningen överträffade alla förväntningar; till och med pressen var på plats. Stämningen var mysig och jag blev både imponerad och inspirerad av alla fina hantverk i boden. Mest imponerad är jag trots allt av Anna Hall, som ligger bakom alltihop. Jag kan bara ana hur mycket jobb hon har lagt ned på att göra sin idé till en så fin verklighet.

Hagets handelsbod har precis slagit upp sina portar.

Jag återsåg mina småttingar på lite olika ställen...

... men de flesta befann sig inom räckhåll för både stora och små.

Anna Hall och jag har tidigare bara "träffats" på Wordfeud och betapet.
Ett lite otippat men roligt sätt att knyta kontakt.

Och så mötte jag minishetlandsponnyn Disa, som nog är den minsta häst jag sett.
Bortsett från mina egna småttingar, förstås.

Foton: Lennart Strandberg

Ett liv på landet

Family Får och två av världens mjukaste traktorer.

Just nu har jag ovanligt många husdjur. Mitt hem börjar faktiskt likna en bondgård, med hästar, kor, får, grisar, ankor, traktorer och annat lantligt.

Om tre veckor slår Hagets lantrasgård utanför Borensberg upp portarna till sin nya handelsbod. Allt i boden är producerat av lokala hantverkare, och jag är alltså en av dem. Förvånad och smickrad fick jag en förfrågan från Anna Hall, som driver både gård och handelsbod. När jag sedan har tjuvkikat på andras alster känns det ännu mer hedrande – för det är fina grejer, minsann.

Mina första bidrag – Family Får och två av världens mjukaste traktorer – ser ni här ovanför. Övriga lantbruksmjukvaror presenteras i en serie här på bloggen inom kort.

Handelsboden öppnar lördagen den 3 november klockan 13. Är du nyfiken, så åk dit vettja! Mer info hittar du här.

Sommarfin för en spottstyver

Sugen på en vacker sjal för svala sommarnätter?

Den här mjukisen virkade jag i grönt och vitt akrylgarn, och eftersom den tilltänkta ägaren ändrade sin beställning säljer jag den nu till rabatterat pris. Du får den för 150 kronor plus eventuellt porto genom att mejla mig på hej@linaliman.se eller beställa den via formuläret på min hemsida. Försten vinner.