Skickat stickat för glada fötter

Måste raggsockar vara grå? Diskreta?

Självklart inte! Jag bestämde mig för att sticka och skicka en både värmande och färgsprakande present till min vän Anna som fyllde år i början av januari. Här ovanför ser ni resultatet.

Och så här glada blev Annas fötter:

En stor tröja för en stor bedrift

 

I dag är en stor dag. Solen skiner, kungligheter samlas, flaggor hissas, saluter prepareras, TV direktsänder och tårtorna står redo. Min vän Karin tar läkarexamen och jag är så stolt och imponerad! 

Att allt ståhej skulle kunna ha med ett visst prinsessbröllop att göra bryr jag mig inte om. Mina hyllningar och gratulationer går oavkortat till Karin. Så även denna tröja som jag knåpat på en längre tid.

Karin fick i vintras välja och vraka bland en massa olika modeller och alternativ och fastnade för Järbos "Oversized damtröja med flätor" (beskrivning hittar du här). Jag hade lovat sticka det hon ville under förutsättning att jag rent tekniskt skulle klara av det. Den här tröjan var sannerligen på gränsen med alla olika flätor hit och dit, men jag gillar utmaningar och är envis som synden. Så nu ska jag äntligen få överlämna min present. Till Karin har jag inte sagt ett pip sedan jag bad henne välja, men gissa om jag har haft svårt att hålla mig!

Presentförpackningen gjorde jag av en skokartong som jag pimpade med klåfingrig lekfullhet.

Stort grattis, älskade, bästa Karin! Och välkommen till världen!

Snuttfilten

Snuttfilt, icke att förväxlas med snuttefilt
– om man inte gillar ludd i munnen förstås.

Den här filten är stickad enbart av restgarner från mina gömmor. Jag trodde att jag skulle behöva komplettera med garn från second hand eller liknande, men mina egna snuttar räckte gott och väl.

Om det tog tid? Ja. Om det var jobbigt? Nej. Tvärtom kändes det vilsamt att varva mina andra lite mer komplicerade handarbeten med ett riktigt rätstickningsmaraton. Och resultatet blev ju inte så pjåkigt, det heller.

Vinterns facit

Ja, som ni kanske har noterat har jag inte varit den flitigaste bloggaren på sistone. Jag har legat på sjukhus och haft begränsad tillgång till cyberspace. Men! Jag har varit en desto flitigare pysslare.

Till exempel har jag stickat ett gäng raggsockar till både mig själv och behövande människor i bekantskapskretsen. De här är mina. Jag blir lite glad varje gång jag ser dem.

En annan färgklick blev mössan och vantarna som jag stickade när årstiden kändes på tok för grå:

Jag har också gjort mig skyldig till ytterligare en groda, den här gången en "självsittande", till en medpatient som specialbeställde en.

Bilder på ytterligare ett par alster från den gångna vintern hoppas jag kunna publicera inom kort.

En flerfaldig värmespridare

Sockans ägare blir idag ett år äldre. Grattis på födelsedagen, Jonathan!

När Jonathan för några veckor sedan bröt benet kläckte hans pappas sambo, tillika min kompis, Hanna en idé som jag fick den stora äran att förverkliga.

Efter några tuffa dygn på sjukhus kom Jonathan hem med hela underbenet i gips. Bara tårna hade lämnats fria – och bara tår har en tendens att bli frusna, särskilt såhär års. Samtidigt visade det sig vara snudd på omöjligt att hitta en passande strumpa. Nu förstår ni kanske hur jag kommer in i bilden...

Ja, såklart, jag stickade en specialsocka. Av Hanna fick jag veta att Jonathans favoritfärger är grön, turkos, lila och rosa, så när jag hittade ett raggsocksgarn melerat i just de färgerna (Järbos mellanraggi) blev jag alldeles till mig bland nystanen. Eftersom jag inte hade tillgång till några exakta mått siktade jag på en storlek som skulle vara tillräckligt rymlig utan att kännas klumpig. Resårstickning löste den ekvationen ganska bra. Sockan nådde sin fot och tycke uppstod.

Hanna hade tänkt ge den i present på Jonathans födelsedag som infaller idag, men valde att överraska honom en vecka i förväg. Sockan låg ju ändå bara och väntade.

"Den har redan gjort succé!" skrev Hanna samma dag. "Vi kunde inte hålla oss utan gav den imorse när Jonathan tyckte att det var kallt att gå till skolan. Den värmde på flera sätt!"

Faktum är att till och med jag blir varm. Få saker gör mig så glad som att få göra någon annan glad. Grattis på födelsedagen, Jonathan!

Välkommen, älskade lille Fabian!



Mina stickade sockar och vantar som jag nyligen berättade om har nu förenats med sin ägare. Fabian föddes den 1 oktober och ni ser ju själva - visst är han oemotståndlig?

Jag måste erkänna att jag känner mig betydligt mer stolt över Fabian än över mina stickade alster, trots att jag inte varit det minsta inblandad i vare sig tillverkning eller leverans. Den äran kan mina vänner Jenny och Marcus däremot ta åt sig. Stort grattis till er! Och välkommen Fabian!
 

Vantar utan ägare.



Vantar med ägare...



... och sockar.





Vantar mellan Svantar

Efter måndagens leverans tog jag några dagars svanpaus. I stället har jag stickat vantar och sockar till en liten Fabian som kom till världen alldeles nyligen. Det är skönt att variera sig och Svante verkar inte misstycka. Han mår nog bra av hämta andan, han också.

Ketchup när den är som bäst

Ni vet hur det är - först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan kommer... ja, massor. Den klassiska ketchupeffekten.

Här råder ketchupkalas. Efter att ha sysslat med flera olika projekt parallellt skördar jag nu frukterna hejvilt. Först kom Barbapapafamiljen.

Sedan virkade jag ett mobilfodral till min vän Anna och lade sista handen vid en babytröja till en annan vän som väntar sitt första barn nu i dagarna.

Dessutom har jag just blivit klar med två mormorskuddar till min soffa. Så småningom hoppas jag kunna färdigställa en pläd i samma färger, men till den krävs många små rutor. Väldigt många fler än de tretton som jag har totat ihop hittills.

Som om detta inte vore nog håller jag på att avsluta mina första betongprojekt med penslar och pynt och har, som ni kanske läst, även gått loss på en ny sats betong.

Man skulle kunna tro att jag tänker pusta ut ett tag. Njet. Nu, mina vänner, väntar mitt livs coolaste och absolut största hantverksuppdrag. Jag var på möte idag och fick klartecken att tuta och köra. Mer avslöjas inom kort. Jag lovar att inte hålla er på halster särskilt länge.

Du är bjuden!

Tutuuuturuu! Festlig fanfar och findräkten på.

Välkommen på vernissage i mitt nya bildgalleri.


Här visar jag foton på många av mina alster, även sådana som inte ryms på hemsidan. Jag har ungefär lika många att komplettera med, men vi startar i alla fall, så korka upp champagnen och se dig omkring!