Hej höst!

Hösten är här och sommaren blev inte som jag tänkt mig. Dels har jag bloggat mycket mindre än jag planerat, dels var det som om bara själva starten på min serie, Fördelar med regn, skrämde alla mörka moln all världens väg. Nu är det lite svårt att minnas att det ens var så där regnigt som det faktiskt var i början av sommaren. "Fördelar med regn" spelade ut sin roll innan den ens hunnit efterfrågas. Vi får se om jag tar upp tråden i höst.

Barbazoo has got a fan.

Till minne av den torra, varma sommaren kommer i stället en hälsning från Barbazoo, som såg dagens ljus i juli. För en månad sedan flyttade han in hos en nybliven sjuåring, som önskat sig honom i födelsedagspresent. Innan dess höll han sig mestadels på mitt skrivbord, för att få sig lite svalka. Eller om det var för att han blandade ihop de olika betydelserna av engelskans "fan". "Lina, I've got a fan", deklarerade han stolt varje gång han ställde sig intill fläkten. Jag lät honom leva vidare i lycklig okunskap.

Familjelycka, del 9: Ett ovanligt ögonblick

Här kommer en varm hälsning till alla bloggläsare från familjen Barbapapa. Ni som följt serien här förstår säkert vilken utmaning det var att samla dem på samma plats vid samma tillfälle för att få med dem på en och samma bild. Familjefotografen slet sitt hår, kan jag meddela.

Vissa hävdade sin frihet och försökte rymma, andra hade svårt att stå tillräckligt stilla för att bilderna skulle bli skarpa, någon ville prompt stå väldigt, väldigt mycket i förgrunden, en annan skulle närstudera kameraoptikens mekanik, för att inte tala om vilka reaktioner de små krypen i gräset väckte hos somliga. Men här är de - alla nio! Stolta och glada över att ha fått ett hem hos den kärleksfulla familjen Sandebo. Slutet gott, allting gott.

Det är nog bara jag som tycker att det känns lite tomt.

Familjelycka, del 8: Barbafin

I en tid då överväldigande många kritiskt granskar sitt utseende kan Barbafin beundra sig själv i timmar framför spegeln. Hon ser sig som familjens självklara skönhetsdrottning och klassar smycken och parfym som tillvarons största lycka.

Vad hon däremot inte gillar är larver och spindlar. Hon svimmar (lite lagom klädsamt, såklart) så fort hon bara ser ett hårigt kryp. Något som väcker irritation, i synnerhet hos brorsan Barbaskön. "Urfånigt", muttrar han när han blir påmind om Barbafins fobier och deras dramatiska uttryck.


I nästa avsnitt: Alla är samlade.

Ketchup när den är som bäst

Ni vet hur det är - först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan kommer... ja, massor. Den klassiska ketchupeffekten.

Här råder ketchupkalas. Efter att ha sysslat med flera olika projekt parallellt skördar jag nu frukterna hejvilt. Först kom Barbapapafamiljen.

Sedan virkade jag ett mobilfodral till min vän Anna och lade sista handen vid en babytröja till en annan vän som väntar sitt första barn nu i dagarna.

Dessutom har jag just blivit klar med två mormorskuddar till min soffa. Så småningom hoppas jag kunna färdigställa en pläd i samma färger, men till den krävs många små rutor. Väldigt många fler än de tretton som jag har totat ihop hittills.

Som om detta inte vore nog håller jag på att avsluta mina första betongprojekt med penslar och pynt och har, som ni kanske läst, även gått loss på en ny sats betong.

Man skulle kunna tro att jag tänker pusta ut ett tag. Njet. Nu, mina vänner, väntar mitt livs coolaste och absolut största hantverksuppdrag. Jag var på möte idag och fick klartecken att tuta och köra. Mer avslöjas inom kort. Jag lovar att inte hålla er på halster särskilt länge.

Familjelycka, del 7: Barbabok

Hellre sömnlös än boklös! Barbabok + Litteratur = Sant.

Barbabok må vara nördig när det gäller litteratur, men så är hon också extremt bildad. Hon har svar på det mesta, och det är minsann inte vem som helst som vågar utmana henne i frågesport. Särskilt inte eftersom hon ofta tar rollen som den överlägsna besserwissern.

Övriga i familjen får passa sig så att de inte trampar Barbabok på tårna. Hon är lättstött och kan framstå som lite knepig.

Fast därtill har hon faktiskt en stor portion humor. Och det är ju inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.


I nästa avsnitt: En fåfäng spindelfobiker.

Familjelycka, del 6: Barbaskön

Barbaskön i sitt rätta element. Enda problemet just nu är att välja pensel.

Familjens egen konstnär, Barbaskön, mår som bäst när han får omge sig med pytsar, penslar och paletter, fri att sätta färg på världen omkring sig och gärna också himlen ovanför.

Men någon renodlad dans på rosor är det inte - Barbaskön prövar sig vilsen genom alla ismer och vet inte alls var han hör hemma. Ska han se sig som kubist, expressionist, impressionist, surrealist eller realist?

Det är ett evigt sökande, och det tar på krafterna. Man kan undra varför han inte helt sonika har sällat sig till Barbizonskolan, men förmodligen är det alldeles för förutsägbart för en så kreativ individ som Barbaskön.

På gott och ont är Barbaskön en känslig själ. Han blir snabbt upprörd och tar ofta åt sig av andras kommentarer, inte minst de ironiska pikarna från systern Barbabok, som ni möter i nästa avsnitt.

Familjelycka, del 5: Barbaflink

"Hur är det egentligen ställt med hälsan, Barbamama?" Barbaflink blev alldeles till sig när han fick en blodtrycksmätare i födelsedagspresent - nu kan han studera hur hjärt- och kärlsystemet påverkas av olika faktorer. Naturligtvis kommer ingen i familjen undan.

Barbaflink är familjens vetenskapsnörd. Trots sin ringa ålder är han väl införstådd med nästan alla discipliner - kemi, astrofysik, genetik, medicin - you name it.

Redan nu kan man också skönja hur han likt den stereotypa vetenskapsmannen blir så uppslukad av sin forskning och sina experiment att han glömmer både tid och rum. Konsekvenstänkande och riskbedömning är inte hans starka sida, och därför är det tur att han bevakas lite extra av brodern Barbazoo.



Eh, hur gick det här till? Jag skulle bara kolla
rostbildningen men här ser man ju ingenting!



Haha! Nu vet jag minsann hur
världen ser ut upp och ned.



I nästa avsnitt: En känslig konstnärssjäl.

Familjelycka, del 4: Barbazoo

Här ser ni en sann naturvän. Barbazoo är expert på både flora och fauna och blev naturligtvis själaglad när han fann en vän i Sköldis som han träffade på en innergård i Linköping.

Barbazoo är väl insatt i frågor om klimat och miljöförstöring och gör alltid sitt yttersta för att hjälpa till. Den där hjälpsamma sidan uppskattas eller uppfattas däremot inte av alla, i alla fall inte av brodern Barbaflink. Han tvingas ideligen avbryta sina experiment när Barbazoo i sin iver att skydda naturen träder in och sätter stopp för de ofta ganska riskabla momenten.

Mer om Barbaflink kan ni läsa i nästa avsnitt.

Familjelycka, del 3: Barbalala

Barbalala tar det alltid piano. Även när hon spelar harpa.

Barbalala är familjens mest tonsäkra individ. Hon lever för musiken, kan spela de flesta instrument och slipper dessutom kånka runt på dem eftersom hon helt enkelt förvandlar sig till det som hon för stunden känner för att spela.

Till sinnet är Barbalala oändligt harmonisk. Hon är en glad drömmare, blir nästan aldrig arg och har alltid en lugnande inverkan på sina syskon. En egenskap som inte ska underskattas i denna brokiga familj.

Förutom musik gillar Barbalala botanik och ekologi - precis som brodern Barbazoo. I nästa avsnitt får ni veta mer om honom.

Familjelycka, del 2: Barbastark



Biffigast i familjen Barbapapa är utan tvekan den lilla röda muskelknutten, Barbastark. Han älskar idrott och mat, en kombination som håller honom i toppform.

När han inte sportar leker han gärna Sherlock Holmes med förstoringsglas och hatt tillsammans med hunden Lolita. Inte helt oväntat tar han också gärna på sig ledarrollen och kan ibland uppfattas som lite kaxig, men är i själva verket en helt igenom reko kille.



"Kondition är en färskvara", konstaterar
Barbastark och gör sig redo för ett crawlpass.



I nästa avsnitt: Det musikaliska underbarnet.

Familjelycka, del 1: Barbapapa och Barbamama

Låt mig presentera Barbapapa och Barbamama, här på tu man hand i Linköping. Annars är de fullt sysselsatta med att hålla efter sina sju barn som vart och ett kommer att porträtteras här på bloggen.

Jag har virkat hela familjen på beställning, och nu när de har flyttat till sitt nya hem känns det faktiskt lite tomt hemma hos mig, där de har bott och utvecklats under en längre tid.

Barbapapa har den sensationella förmågan att ändra form till vad som helst - ett svårslaget partytrick, kan jag tänka mig. Barbamama växte liksom sin make upp ur jorden. Så småningom lade hon sju ägg, som placerades i jorden för att utvecklas. Resultatet: en rejält utökad familj.

Som barnboksgestalt skapades Barbapapa i Frankrike på 1970-talet av Annette Tison och Talus Taylor. Namnet Barbapapa är en lekfull omskrivning av barbe à papa som på franska betyder sockervadd (ordagrant: "pappas skägg").

I nöd och lust. Kärleken är evig för makarna B.

I nästa avsnitt: En muskelknutte av sällan skådat slag.

Källor: Wikipedia och Barbapapas officiella hemsida.

En komplett familj

Nu! Nu är hela Barbapapafamiljen klar. Jag har tänkt presentera medlemmarna i en bloggserie med start i morgon. Som en liten aptitretare bjuder jag på ett par bilder från processens gång.



Kropparna tar form. Läskigast att ha i närheten i det här skedet var Barbapapa (den rosa) med sina stela och tomt lysande ögonvitor.





... och inte kände jag mig mindre olustig när hela familjen hade fått ögon men inga munnar. Med en känsla av att vara ständigt iakttagen undrade jag tveksamt: Skulle dessa stirriga varelser verkligen bli en barnvänlig familj?



Mångfaldig utökning i familjen

Bloggen kan ge sken av att jag ligger på latsidan. Så är icke fallet. Många bollar är i luften just nu. Några av dem är lite hemliga, orsaken kommer ni att förstå så småningom.

Något jag kan rapportera är att ett av mina långtidsprojekt, att virka hela Barbapapafamiljen, är på väg i land. Samtliga nio medlemmar har fått kroppar och över hälften har fått armar. Barbapapa har fått ögonvitor. Jag varvar denna familjefrossa med lite andra göromål för att inte tröttna. Att virka 18 armar i följd är inte riktigt min grej. Men förhoppningsvis hinner jag bli färdig precis lagom i tid tills de blivande ägarna kommer hem från sjukhuset med sina två ännu pyttesmå nytillskott som föddes den femte juli. Då kan man snacka om utökning i familjen. Två plus nio. Slå det om ni kan!

Att virka sig samman

Barbapapas familj tar form.

Efter det som hände i fredags är mina tankar i Norge mer eller mindre hela tiden. Samtidigt söker mina händer efter ständig sysselsättning. Det är som om behovet av konkreta, hanterbara och överblickbara göromål blir allt större ju grymmare och mer obegriplig verkligheten uppenbarar sig.

Den här helgen har jag handarbetat mig till blåsor på fingrarna. Inte för att jag tror att jag kan virka en bättre värld, utan för att det hjälper mig att hålla ihop. Inte för att skingra tankarna, utan för att samla dem.



Spännande uppdrag

Undrar ni vart jag har tagit vägen? Lugn, min bloggtystnad är ett gott tecken. Jag är nämligen fullt sysselsatt med roliga uppdrag.

Till exempel har jag fått beställning på ett par virkade dalahästar. Nog för att jag är till hälften dalkulla, men jag har aldrig gjort just dalahästar förut, så det tar tid att få till dem. Eftersom det känns lite som ett hedersuppdrag har jag kanske också placerat ribban ovanligt högt. Många hästmagar har repats upp och ännu fler huvuden har rullat... Det är faktiskt svårare än jag trodde - vilket bara gör mig ännu mer taggad.

Håller samtidigt på att virka en hel Barbapapafamilj - en av nio familjemedlemmar är avklarad. Och så har jag ett antal överraskningar på gång. Kan inte avslöja mer i dagsläget, men håll utkik - i sinom tid får ni veta.