Fullfjädrade supportrar

Skälet till att Sverige vann handbollsmatchen mot Danmark den 8 augusti.

Släkten Svan Tjo Panza fortsätter att breda ut sig över östgötaslätten.

Nu i höst har Svante och Göta fått i uppdrag att arbeta som guider för sexåringar på biblioteket i Skäggetorp, någonting som de ser fram emot med spänning och entusiasm.

Samtidigt har den första kullen ungar lämnat boet. Sista kvällen passade hela familjen på att kolla på OS tillsammans. Götas hatt och matchande väska beskrev hon just då som svenska supporterattribut. Till vardags brukar hon annars säga att färgerna representerar den östgötska flaggan. Och ja, det är ju onekligen praktiskt att vara östgöte i det avseendet, eftersom färgerna är desamma.

Jag är ingen dununge...

Det gäller att hålla värmen. Sol och syskon räcker långt.

... men jag gör dem! Eller, jag ska väl inte ta åt mig hela äran. Det är trots allt Svante och Göta som har förökat sig. Jag har bara hjälpt till vid kläckningen.

Den första lilla fjunisen är för tidigt kläckt och saknar därför både vingar och stadga. Hans syskon – helt fullfjädrade – stöttar så gott de kan. Fler ungar verkar vara att vänta, att döma av alla ägg som Göta bevakar som en hök... förlåt, svan.

Min soffa är, som ni ser, ockuperad. Jag misstänker att dessa små krabater har bespetsat sig på kvällens fotbollsmatch och jag misstänker också att de kommer att punktmarkera hörnan. Hörde någon pipa om att det svanska landslaget möter England. Svantonsson och Zkatan är stora idoler för det här gänget må ni tro. Så jag blir förmodligen utvisad om jag vägrar slå på teven vid avspark.

Medievan mediesvan

Inte bara politiker behöver träning för att hantera pressen. Också Svante putsar på tekniken, vilket i sin tur tvingar mig att göra detsamma. Såhär presenteras vi i senaste numret av "Biblioteken i Östergötland".

Svanebildande fågelperspektiv

Oj, oj, oj. Bloggen har somnat, men nu tänker jag väcka liv i den. För det är inte så att mjukvaruproduktionen har avstannat. Tvärtom.

Svanuppdraget är fullbordat. Fjorton Svantar och en Göta har levererats till Länsbibliotek Östergötland och håller på att placeras ut i var sin hemkommun. Göta ska turnera runt om jag har förstått saken rätt, och Svante den förste bor kvar hos mig. Ni följer väl äventyren på Facebook?

Annika och Agneta på Länsbibliotek Östergötland förevigar den senaste svanleveransen.
Tur att det finns kollegor som sköter övrig ruljans.

Redan nu står det i och för sig klart att bibliotekens beställning kommer att kompletteras. En Svante har kidnappats, en annan har tappat bort sina glasögon och sedan Svante och Göta gifte sig på nyårsafton spekuleras det vilt om eventuell äggkläckning till våren. Så jag har säkerligen inte gjort min sista svan.

Nygifta.

Men nu pausar jag med diverse andra projekt. Minns ni tröjan som jag slaktade i somras? Av resterna försöker jag göra ett par tofflor. Det gick bättre än jag trodde att sy ihop dem och få till en bra passform. Nu klurar jag på hur jag ska dekorera dem - ett roligt huvudbry. Såhär ser de ut för tillfället. Jag återkommer med bilder på de färdiga tofflorna.

Håller parallellt på att virka en filt av mormorsrutor i samma färger som kuddarna jag gjorde i höstas. Jag gör någon ruta då och då; det får ta den tid det tar och det är ju lite det som är charmen.

Svante breder ut vingarna

Det är till att vara i ropet. Svante & Co har nu plåtats av en riktig proffsfotograf, Ahmet Kurt. Resultatet - 21 fantastiska bilder - kan ni beskåda här.

Nu är det väl bara en tidsfråga innan nästa papparazzi dyker upp.

Svanifierad

Jo, nog ligger jag i riskzonen. Svanifieringen lurar bakom hörnet. Faktum är att jag till och med har en liten knöl på näsroten - men den beror nog mer på ett patetiskt misslyckat dyk förra sommaren än på mitt frenetiska svanvirkande.



Notera uppgraderingen på glasögonfronten - mässing! När bågen som jag tidigare köpt färdig utgick ur sortimentet tog jag saken i egna händer och nöjde mig då inte med vilket material som helst. Lillsvante använde för dagen kontaktlinser eftersom han trodde att de kunde dölja tårarna som envisades med att tränga fram när brorsorna skulle lämna boet. 


Idag levererade jag ytterligare fyra Svantar till biblioteket. Det är så roligt att komma dit - både jag och Svantarna tas alltid emot med öppna armar, trots att åtminstone en del av oss har lite svårt för att inte lägga näbben i blöt när personalen försöker att sköta sitt jobb.

Träning för flygfärdiga

 



Mellanlandning. Chefen Kerstin Olsson tar över vårdnaden.



Idag är en stor dag. Fyra flygfärdiga svanar har lämnat boet. I eftermiddags följde jag dem till Länsbibliotek Östergötlands kontor, där chefen Kerstin Olsson genast satte dem i hårdträning vid konferensbordet. Nu övar de sammanträdesteknik inför chefsmötet på onsdag. Sedan väntar uppdrag i Ydre, Boxholm, Motala respektive Åtvidaberg. 



Lektion i sammanträdesteknik. Svante till höger blev anklagad för
att slumra, men skenet bedrog. Det visade sig att han smygsurfade
med mobilen för att ta reda på allt om sin nya hemkommun Ydre. 

 

En seriös mötesdeltagare läser såklart på handlingarna.

 

Svansinnigt mycket garn

Nu har jag lättad kunnat komplettera mitt garnupplag så att jag har tillräckligt för att göra minst tio svanar till. Butiken som jag länsade för ett par veckor sedan fick hem en hel kartong häromdagen. Så nu har jag länsat på nytt. Och expediten var vänlig nog att lägga undan ytterligare ett tiopack ifall svanarna börjar expandera: "De kanske blir rundare om magen eller så, man vet aldrig".

Värst vad mycket garn hon har samlat på sig.
Och det det känns underligt bekant på något vis.

Bäst att hacka hål på plasten och undersöka innehållet lite närmare.

Äh, jag orkar inte. Tar en tupplur... förlåt, svanlur, istället.

Trångt på frukostbordet

Svante var uppe med sin kompis tuppen för att läsa om sig själv i Corren. Han hade knappt sovit en blund på hela natten. Sedan vaknade resten av gänget. Och då blev det trångt. Var frukosten skulle få plats bekymrade inte de uppslukade läsarna ett dugg.

Nervkittlande väntan

Svante är nervös och upprymd. Han snattrar konstant och spatserar otåligt av och an. Om en liten stund kommer nämligen pressen på besök, och det är nog det största som hittills har hänt i den lille exhibitionistens liv.

Fullfjädrat sällskap tömmer lagren





Här händer det grejer, minsann. Svante har nu tre bröder, som så fort de blev flygfärdiga flaxade upp till mina cd-hyllor. Jag antar att det är därifrån de har bäst utsikt.

Vad jag ska kalla dem vet jag inte riktigt. Det känns taskigt att säga Svante till alla, att som förälder liksom förneka var och ens individuella karaktär. Å andra sidan vore det oschyst att kalla dem något annat, eftersom Svante (eller Svan Tjo Panza) är det namn som de alla snart kommer att bära, i egenskap av biblioteksmaskotar.

Jag har också tömt lagren, både i garnbutiken och i pysselaffären där jag köpte glasögonen. Mer garn är på väg, men glasögonen är restnoterade. Vilket i och för sig inte gör så mycket - jag hade ändå tänkt försöka göra egna.

Så nu är mörk ståltråd införskaffad. Jag har en känsla av att den kommer att göra större succé än de gröna piprensare som jag inte kunde låta bli att pracka på stackars Svante.



Som på räls

En gång i veckan sätter jag mig på tåget för att åka från Linköping till Uppsala. Några timmar senare, det vill säga samma dag, åker jag tillbaka samma sträcka. Det blir en restid på ungefär sex timmar, vilket oundvikligen kan kännas rätt så segt. Men plötsligt får jag massor av tid. Tid som jag börjat göra till pysseltid.

På tåget konkurrerar inga vardagsbestyr om min uppmärksamhet, där kan jag ändå inte åtgärda dammråttorna eller tvätthögen som växer därhemma. Inte heller resan behöver jag engagera mig i - den sköter förhoppningsvis tågpersonalen. Så med en virknål i handen och kanske en ljudbok i öronen går både timmarna och arbetet med Svante... som på räls.

Ett svantastiskt uppdrag

Håll i er. Här kommer det utlovade avslöjandet.

Mina damer och herrar, låt mig presentera Östergötlands blivande biblioteksmaskot! Svan Tjo Panza, oftast kallad Svante, är länets mest belästa och förmodligen mest närsynta knölsvan. Jag virkade honom i samband med en tävling där man skulle designa det nya, länsövergripande bibliotekskort som ska ersätta de tretton olika kort som används idag.

Svante är exhibitionist ut i vingspetsarna och tyckte som landskapsdjur och bibliofil att han var ett klockrent motiv på framtidens lånekort. Tävlingen vann han nu inte - däremot juryns hjärtan. Och det med besked. 

På väg till mötet.

Detta innebär inte bara att Svante ska få bygga bo på huvudbiblioteket i Linköping. Jag ska dessutom klona honom, så att han är representerad i Östergötlands alla 13 kommuner plus Tranås. Svante ska också få en fru vid namn Göta, uppkallad efter det nya kortsystemet. Därtill vill Östgötabibliotek köpa loss en virkbeskrivning och rättigheterna att använda Svante vid olika arrangemang och kampanjer.

Svante och jag besökte bibblan tidigare i veckan för att diskutera upplägget. Redan nu står det klart att han kommer att få vara med om mycket. Åka bokbuss. Skriva egna tidningskrönikor. Delta i sagostunder. För att bara nämna en bråkdel.


Rekonstruktion pågår. Påtår!

Att sedan få med Svante hem var ingen lätt uppgift. Självklart hade jag låtit honom stanna om det inte vore för mitt kloningsuppdrag. När jag virkade Svante hade jag nämligen inte riktigt räknat med att virka ytterligare fjorton knölsvanar, så jag brydde mig inte om att anteckna hur jag gjorde och är nu därför fullt sysselsatt med rekonstruktionen.

Men det är roligt. Väldigt roligt. Och både Svante och jag tycker att det känns som att vi har vunnit. Vilket vi ju på sätt och vis faktiskt har.