Att virka sig samman

Barbapapas familj tar form.

Efter det som hände i fredags är mina tankar i Norge mer eller mindre hela tiden. Samtidigt söker mina händer efter ständig sysselsättning. Det är som om behovet av konkreta, hanterbara och överblickbara göromål blir allt större ju grymmare och mer obegriplig verkligheten uppenbarar sig.

Den här helgen har jag handarbetat mig till blåsor på fingrarna. Inte för att jag tror att jag kan virka en bättre värld, utan för att det hjälper mig att hålla ihop. Inte för att skingra tankarna, utan för att samla dem.



Hästkrafter på export

Trumvirvlar och fanfarer! Mina dalahästar är på väg till Kanada!

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag på sistone pysslat med ett riktigt hedersuppdrag - att virka två dalahästar till de kanadensiska utbytesstudenterna Robyn och Kristen. Bakom beställningen och idén stod utbytesfamiljens mormor, som vid avskedsfesten idag ville ge dem någonting minnesvärt och speciellt från året i Sverige. Och speciellt - jo, det blev det allt.

Jag hade aldrig virkat något liknande tidigare och lyckades inte heller hitta någon beskrivning, men blev så... eh, sporrad av uppdraget att jag bestämde mig för att pröva mig fram och tygla min frust-ration. Det tog sin tid och krävde en rejäl portion envishet, men nog blev det ganska fint till slut?

Fin fåle fordrar foder. Och lavendel är mums för dalahästar.

  

... fast lobelia är helt okej, det också.

 

Hej kompis! Du är ny här va?



Parhästar som har lite svårt att tygla sin förtjusning.

//Hovreportern



Inga kalla fötter här

Äntligen kan jag avslöja vad jag har pysslat med på sistone, vid sidan av dalahästarna: Sneakers till små nykomlingar i bekantskapskretsen. Med dessa coola babypjuck välkomnar jag Linnea, Hampus och Rut till världen! Jag ville vänta med att lägga ut bilderna här tills skorna nått sina tilltänkta ägare.

Mönstret kom jag över av en slump och blev blixtförälskad. Varför blir saker så oemotståndligt bedårande bara för att de är små? Det är ju samma sak med andra barnkläder - hjärtat drar ihop sig och man lägger huvudet på sned i ett känslosamt "ååh", även om plagget bortsett från storleken inte alls skiljer sig från vuxenversionen.

Nåja, det spelar ingen roll. Den här förälskelsen var ögonblicklig och har hållit i sig. På vägen har jag utvecklat mönstret en aning, och nu funderar jag på att göra ett par i vuxenstorlek till mig själv att ha som innetofflor. Men jag betvivlar att de blir tillnärmelsevis lika söta som de här.

Hälsning från storstaden

Minns ni Kanin, som flyttade till Stockholm för en tid sedan? Jag var ju lite orolig för hur han skulle tackla storstadspulsen, men kan nu meddela att han formligen stortrivs! Han känner sig redan hemma i sin nya familj och får ofta följa med lilla Alexis på en massa spännande äventyr.

Även Alexis verkar nöjd med sin nya vän, inte minst med hans öron. Tuggvänliga är bara förnamnet, tydligen. Som ni ser har de dessutom samma favoritfärger. Bättre än så kan det knappast bli.

Läs mer om Kanin här.