Att virka sig samman

Barbapapas familj tar form.

Efter det som hände i fredags är mina tankar i Norge mer eller mindre hela tiden. Samtidigt söker mina händer efter ständig sysselsättning. Det är som om behovet av konkreta, hanterbara och överblickbara göromål blir allt större ju grymmare och mer obegriplig verkligheten uppenbarar sig.

Den här helgen har jag handarbetat mig till blåsor på fingrarna. Inte för att jag tror att jag kan virka en bättre värld, utan för att det hjälper mig att hålla ihop. Inte för att skingra tankarna, utan för att samla dem.