En riktig mjukis till superhjälte

"Tror du man kan virka typ en elefant i Stålmannen-dräkt?" undrade en vän för en tid sedan. Hon ville uppvakta en liten kille som skämtsamt kallades för Clark eftersom han kommit till världen med ena armen först.

Jag antog utmaningen, och gick verkligen igång. Skissade och räknade och virkade och repade upp och skissade nytt, virkade igen, testade med ett annat garn, repade upp och så vidare. En rad snabelvarianter och en ännu längre rad öronprototyper avverkades innan jag var nöjd. Det var ju trots allt en superhjälte jag skulle skapa. Sådant låter sig inte göras på en kafferast.

Stållefant blev resultatet. Hela figuren är virkad (även ögonen, med hänsyn till barnsäkerheten), bortsett från manteln, som jag stickade.

 Stållefant flög relativt omgående till sitt nya hem, där han lär ha blivit mottagen med öppna armar. Kanske kommer han att få syskon så småningom – jag var nämligen noga med att dokumentera vad och hur jag gjorde, så att jag skulle kunna virka fler. Hoppas bara att jag kan tyda mina kryptiska krumelurer den dag jag behöver dem.

Annars får jag väl anlita en superhjälte.

Tjohooo! Avengers, ni glömde mig!

Pippi på ugglor

Förlåt, jag vet, min virksamhetsberättelse har legat i träda länge. Men nu är det vår och saker börjar blomma och kvittra, och jag hoppas att det gäller även här, på bloggen. Det är min ambition i alla fall.

Hemma hos mig har det kvittrat, eller snarare hoat, intensivt sedan veckorna före påsk. Jag fick pippi på virkade ugglor. Det började med att jag hittade en beskrivning av Allison Hoffman som jag inte kunde motstå. Fram åkte restgarner, överblivna knappar och tygbitar, och snart var den första lilla ugglan ett faktum. Ugglan fick snart sällskap av ett syskon, sedan ett till och så ännu ett. Sedan var det kört. Jag var ugglifierad.

Eftersom jag ville få till syskon i större format utvecklade jag grundmönstret. Fler restgarner, mer tyg, fler knappar. På kuppen gjorde jag mig känd som "knapptjejen" i en lokal second hand-butik, där jag med jämna mellanrum tittade in för att botanisera bland potentiella uggleögon. Snart hade jag en egen ugglefarm, värdig att skrämma bort både inbrottstjuvar och inbjudna gäster från placeringen på hallbyrån.

Hooo. Här passerar du inte osedd.

Ja, och det stannade inte där. Min hjärna fick en av sina besynnerliga idéer. Jag skyller lite på att det var påsktider och reklam för godis överallt.
I stället för att fylla ugglorna med kuddstoppning prövade jag att virka jag in små godispåsar, möjliga att komma åt genom en öppning i "nacken". Påskäggsugglorna blev uppskattade presenter. En av dem skickade jag faktiskt, först utan att tänka på det, till en vän på en Uggledals byväg, där den enligt uppgift byggde sig en holk i brevlådan.
 

  

Det har lugnat sig lite nu; jag gör annat (också). Några ugglor har jag gett bort i present. Men merparten tog jag faktiskt med mig till den second hand-butik där jag blivit "knapptjejen" och skänkte till deras försäljning, där även en del nyproducerat hantverk ingår. Cirkeln var sluten. Ugglorna var flygfärdiga. Och bloggen är återupplivad. Hoho!

Hej höst!

Hösten är här och sommaren blev inte som jag tänkt mig. Dels har jag bloggat mycket mindre än jag planerat, dels var det som om bara själva starten på min serie, Fördelar med regn, skrämde alla mörka moln all världens väg. Nu är det lite svårt att minnas att det ens var så där regnigt som det faktiskt var i början av sommaren. "Fördelar med regn" spelade ut sin roll innan den ens hunnit efterfrågas. Vi får se om jag tar upp tråden i höst.

Barbazoo has got a fan.

Till minne av den torra, varma sommaren kommer i stället en hälsning från Barbazoo, som såg dagens ljus i juli. För en månad sedan flyttade han in hos en nybliven sjuåring, som önskat sig honom i födelsedagspresent. Innan dess höll han sig mestadels på mitt skrivbord, för att få sig lite svalka. Eller om det var för att han blandade ihop de olika betydelserna av engelskans "fan". "Lina, I've got a fan", deklarerade han stolt varje gång han ställde sig intill fläkten. Jag lät honom leva vidare i lycklig okunskap.

Låba den andre gör entré

Barnboksfiguren Låba som jag presenterade här strax före jul har fått ett syskon. En tvilling, skulle man kunna påstå om man inte är så noga med förlossningsdatum.

Låba den andre gillade att chilla på min balkong och visade sig dessutom ha gröna fingrar (eller i alla fall gilla min gröna vattenkanna) före avfärden mot sitt nya hem i Stockholm. Tillsammans med en av barnböckernas skapare, Tua, uppvaktade Låba en annan av barnböckernas skapare, Joanna, som tagit fin examen och som nu är Låbas matte.

Och vet ni vad? Ryktet säger att Låba och Låba ska få ytterligare ett syskon. En trilling-Låba!

Välkommen Alma!

En liten Alma har utökat min bekantskapskrets. Jag hälsar henne välkommen till världen med den här snuttisen - en korsning av klassisk mormorsruta och amigurumi.

Vinkevink!

Drakryggade krabater

  

Vissa mjukvaror blir som husdjur hemma hos mig. De sätter sin individuella prägel på vardagen, piggar upp med ett leende, tröstar med en mjuk tass eller överraskar med ett bus. De här två drakarna kläcktes lagom till jul och stannade bara något dygn innan de gav sig iväg till min väns syskonbarn, som har en tydlig hook just på drakar (tänk, vilket sammanträffande, tomten vet visst allt). Ändå hann de virkade små krabaterna vända upp och ned på halva lägenheten. I alla fall var de på god väg. Kolla bara.

Woho! Vilken utsikt!

Men hallååå! Jag vill också upp!

Sådär ja.

Vad ska vi hitta på nu?

Hm... jag vet!

Vi leker flyga drake!

Höhö, du störtade ju nästan!

Ja, ja. Kom med något bättre förslag då.

Nja, jag tycker det är rätt soft såhär.

But remember: Draköga is always watching you.

Drakarna är virkade med utgångspunkt i Mia Bengtssons bok "Virka roliga amigurumis" och ska enligt uppgift ha gjort succé i sitt nya hem.

Förökning för Family Får

Får får gräs.

Family Får på Farmen har fått ättlingar. Till jul nedkom ett lamm som omedelbart transporterades vidare med tomten för att slutligen landa hos en liten tvååring i min bekantskapskrets.

Och precis efter årsskiftet föddes en lika ullig gullis till min kompis Abbe, som fyllde åtta år i går och som är särskilt förtjust just i får (och tåg). Grattis Abbe!

Fårkroppen virkar jag i garnet Moa från Järbo. Det kan vara lite trixigt att skilja öglorna i själva garnet från maskorna i virkningen, men resultatet blir så gosigt att det är väl värt mödan.  

Säg hej till Karamell!

Hej!

För en tid sedan meddelade Hjärtekatten att lådorna var på väg att tömmas på avdelning 67 på Skånes universitetssjukhus. Fler hjärtekatter efterlystes och jag satte genast igång med ännu en krabat som nu är på väg mot nya äventyr. 

Karamell heter katten, som är lillekatt (yngre syskon) till hjärtekatterna Lilla Sol och Sprattel. 

Lilla Sol

Sprattel

Och precis som sina syskon är Karamell full av pepp, bus, tröst och kramar. 

Mer om Hjärtekatten kan du läsa här. Och här.

Söt som en Karamell.

Låba i mjukt format

Känner ni Låba? Låba är en livlig liten filur som har huvudrollen i en serie barnböcker av Tua Holm, Joanna Romell och Fredrik Einvall.

För ett tag sedan fick jag en förfrågan från en vän med en tvåårig Låba-dyrkare i släkten. Gick det att virka en Låba, tro? Till jul?

Jag svarade ja innan jag egentligen var helt säker. Efter klartecken från teamet bakom Låba satte jag igång. Och fram kom så småningom just den Låba som jag lärt känna genom böckerna. I väntan på vidare transport med tomten leker Låba för fullt hemma hos mig. Jag måste erkänna att det är väldigt mysigt. Mina egna mungipor höjs automatiskt flera snäpp bara jag tittar på min nya vän.

Säg hej till Låba på Facebook!

Låba leker myspys.

Nostalgi. Låba läser om sina äventyr i Savannien...

... och konstaterar att det var tider, det. Tänk att livet är så fullt av äventyr!

Big in Japan

Det har blivit en hel del kaningöra på sistone. Plötsligt frågade både den ena och den andra efter de långörade filurerna. Varför just nu och just kaniner vet jag inte. Kanske slumpen. Kanske ett tecken på kaninflation. 

Japaninerna före avfärd.

Två av kaninkusinerna har skuttat iväg ända till Tokyo, till systrarna Rebecka och Mio på bilderna här längst upp. Kanske ville de söka sina rötter - hela amigurumigrejen kommer nämligen från just Japan. Vad de förmodligen inte vet är att de snart kommer att åka tillbaka till Sverige igen, eftersom Rebeckas och Mios familj - där det för övrigt är rosa som gäller för hela slanten - är på väg att flytta hit. Jag önskar dem varmt välkomna och passar samtidigt på att gratulera Mio som fyller ett år just i dag. Hurra, hurra!

Ytterligare en kanin, den här våghalsige bollgymnasten, har kommit till världen. Än så länge bor hen hos mig, men ska snart flytta hem till en nyfödd liten tjej för att hälsa henne välkommen till världen.

BFF.

 

Happy bunny to you

Malva och Bertil

Kommer ni ihåg Lisa och Isadora, de ystra systrarna som fått ett kärleksfullt hem hos fina Malva? Nu har familjen utökats på nytt.

Till sin åttaårsdag önskade sig Malva ytterligare en virkad figur. Till världen kom en kanin som av sin matte fick både ett namn - Bertil - och ett personligt armband. Finare mottagande hade han inte kunnat få.

Men... vad är det där?!

Aha! Det måste vara min svans! Hej svans!

Såklart. Man är ju fin. Kaninfin.

Ystra systrar

 

Det här, gott folk, är Isadora. Hon går i sexan och är en cool och världsvan storasyster till Lisa, som går i ettan.

Lisa bland pelargonerna.

Fast egentligen var det faktiskt Lisa som först kom till världen. Så här:

I höstas beställde min vän Anna en virkad figur till dottern Malvas sjuårsdag. Födelsedagspresenten fick ett mycket kärleksfullt mottagande och döptes relativt omgående till Lisa.

Till jul önskade sig Malva en kompis till Lisa; en figur i samma stil men inte exakt likadan och gärna i rosa och blått. Så föddes Isadora.

En helt vanlig lördagskväll hos mig.

Eftersom jag inte hade Lisa hos mig trodde jag mig virka en docka i ungefär samma storlek. Där bedrog jag mig rätt så rejält – kolla bilden nedan – men även denna figur togs emot med öppna armar, utsågs till storasyster och fick namnet Isadora.

Enligt rapport lever systrarna nu lyckliga sida vid sida och har till och med fått armband med sina namn specialtillverkade av Malva. Jag blir så otroligt glad när mina mjukvaror möts av en sådan omsorg, när de liksom hittar hem och dessutom väcker inspiration och kreativitet även hos mottagaren.

Malva med Lisa och Isadora.

Vinterns facit

Ja, som ni kanske har noterat har jag inte varit den flitigaste bloggaren på sistone. Jag har legat på sjukhus och haft begränsad tillgång till cyberspace. Men! Jag har varit en desto flitigare pysslare.

Till exempel har jag stickat ett gäng raggsockar till både mig själv och behövande människor i bekantskapskretsen. De här är mina. Jag blir lite glad varje gång jag ser dem.

En annan färgklick blev mössan och vantarna som jag stickade när årstiden kändes på tok för grå:

Jag har också gjort mig skyldig till ytterligare en groda, den här gången en "självsittande", till en medpatient som specialbeställde en.

Bilder på ytterligare ett par alster från den gångna vintern hoppas jag kunna publicera inom kort.