En riktig mjukis till superhjälte

"Tror du man kan virka typ en elefant i Stålmannen-dräkt?" undrade en vän för en tid sedan. Hon ville uppvakta en liten kille som skämtsamt kallades för Clark eftersom han kommit till världen med ena armen först.

Jag antog utmaningen, och gick verkligen igång. Skissade och räknade och virkade och repade upp och skissade nytt, virkade igen, testade med ett annat garn, repade upp och så vidare. En rad snabelvarianter och en ännu längre rad öronprototyper avverkades innan jag var nöjd. Det var ju trots allt en superhjälte jag skulle skapa. Sådant låter sig inte göras på en kafferast.

Stållefant blev resultatet. Hela figuren är virkad (även ögonen, med hänsyn till barnsäkerheten), bortsett från manteln, som jag stickade.

 Stållefant flög relativt omgående till sitt nya hem, där han lär ha blivit mottagen med öppna armar. Kanske kommer han att få syskon så småningom – jag var nämligen noga med att dokumentera vad och hur jag gjorde, så att jag skulle kunna virka fler. Hoppas bara att jag kan tyda mina kryptiska krumelurer den dag jag behöver dem.

Annars får jag väl anlita en superhjälte.

Tjohooo! Avengers, ni glömde mig!