Vid sidan av Farmen: Korganisation

Förutom hela Farmen producerade jag diverse annat smått och gott till öppningen av Hagets handelsbod. Bland annat ett gäng korgar. De tre höga på bilden här ovanför har jag virkat runt varsin konservburk för att skapa extra stadga. Ett roligt sätt att återvinna, och en rolig form av förvaring.

De här korgarna är större och virkade av trikåremsor.

Farmen – en dockdokusåpa: Del 6, De skygga

Naturligtvis finns det svanungar på Farmen – året om.

Det blev lite bråttom när hela Farmen skulle flytta till Haget eftersom jag ville hinna fotografera alla invånare innan vi skildes. En del är så exhibitionistiska att de nästan automatiskt fastnade på bild – ni anar kanske vilka jag syftar på – medan andra visade sig vara betydligt skyggare. De flesta lyckades jag trots allt fånga med kameran. Här ser ni de sista. De skygga.

Kaninen Hoppa har inte riktigt lärt sig innebörden av olika prepositioner,
och trodde sig därför vara säker "bakom" Farmens två kramhjärtan.

Tomtarna på loftet laddar redan nu för deras favorithögtid. 

Här går lasset. Farmen flyttar hemifrån.

Här har ni Farmen IRL

Vackert belägen vid sjön Boren ligger den verkliga "Farmen".

Djuren på Farmen bor ju inte längre hos mig som uppfödare, utan på en gård som heter Haget utanför Borensberg i Östergötland. Här kan du läsa mer om bakgrunden.

I lördags åkte jag själv dit för första gången, lagom till invigningen av Hagets nya handelsbod, där mina mjukvaror visas och säljs tillsammans med en rad andra hantverk, de flesta skapade av lokala förmågor.

Det blev en minnesvärd novemberlördag. Tillströmningen överträffade alla förväntningar; till och med pressen var på plats. Stämningen var mysig och jag blev både imponerad och inspirerad av alla fina hantverk i boden. Mest imponerad är jag trots allt av Anna Hall, som ligger bakom alltihop. Jag kan bara ana hur mycket jobb hon har lagt ned på att göra sin idé till en så fin verklighet.

Hagets handelsbod har precis slagit upp sina portar.

Jag återsåg mina småttingar på lite olika ställen...

... men de flesta befann sig inom räckhåll för både stora och små.

Anna Hall och jag har tidigare bara "träffats" på Wordfeud och betapet.
Ett lite otippat men roligt sätt att knyta kontakt.

Och så mötte jag minishetlandsponnyn Disa, som nog är den minsta häst jag sett.
Bortsett från mina egna småttingar, förstås.

Foton: Lennart Strandberg

Farmen – en dockdokusåpa: Del 5, Nöffe & Kvacko

Och här? Någon som inte knorrar över mycket, förutom svenskans specialtecken.

Nöffe är – eller vill åtminstone vara – en mondän liten gris. Han brukar ofta påminna andra om sina släktingar i andra länder och försäkrar att de brevväxlar flitigt med varandra ("ett kul ting"). Mot bakgrund av detta har han bestämt sig för att ignorera alla svenska specialtecken. Som en extra markering envisas han med att kalla sig för Nuffe och kräver att alla andra gör detsamma: "Det gäller att följa med svinternationellt. Spenande så det förslår!"

Bästa kompisen Kvacko är betydligt mer förankrad i verkligheten. Kvacko tycker visserligen att Nöffes historier är fascinerande, men vet att ta dem med en nypa salt.

När Kvacko kom till världen trodde jag länge att det var en ny Barbazoo på gång. Men så blev proportionerna en aning annorlunda, och sedan gick det mycket snabbt; vingar och näbb utvecklades, och snart kunde jag höra ett bestämt "kvack!" från den lilla varelsen i min hand. Så kan det gå när man föder upp alla möjliga och omöjliga skapelser.

Farmen – en dockdokusåpa: Del 4, Klöver & Lilla Mu

 

 Och vilka är det här då, tro?

Jo, det är ju Farmens smörigaste komiker, Klöver och Lilla Mu. Deras världsbild är förbehållslöst råmantisk och de älskar såklart mu-sik i alla dess former. Calvin Harris är en av favoriterna.

Lilla Mu är som synes ko-lossalt intresserad av kameror. Annars ägnar sig Lilla Mu mest åt att ha det lugnt och skönt och lukta på blommorna – precis som en viss berömd ko-llega.