Ystra systrar

 

Det här, gott folk, är Isadora. Hon går i sexan och är en cool och världsvan storasyster till Lisa, som går i ettan.

Lisa bland pelargonerna.

Fast egentligen var det faktiskt Lisa som först kom till världen. Så här:

I höstas beställde min vän Anna en virkad figur till dottern Malvas sjuårsdag. Födelsedagspresenten fick ett mycket kärleksfullt mottagande och döptes relativt omgående till Lisa.

Till jul önskade sig Malva en kompis till Lisa; en figur i samma stil men inte exakt likadan och gärna i rosa och blått. Så föddes Isadora.

En helt vanlig lördagskväll hos mig.

Eftersom jag inte hade Lisa hos mig trodde jag mig virka en docka i ungefär samma storlek. Där bedrog jag mig rätt så rejält – kolla bilden nedan – men även denna figur togs emot med öppna armar, utsågs till storasyster och fick namnet Isadora.

Enligt rapport lever systrarna nu lyckliga sida vid sida och har till och med fått armband med sina namn specialtillverkade av Malva. Jag blir så otroligt glad när mina mjukvaror möts av en sådan omsorg, när de liksom hittar hem och dessutom väcker inspiration och kreativitet även hos mottagaren.

Malva med Lisa och Isadora.

Snuttfilten

Snuttfilt, icke att förväxlas med snuttefilt
– om man inte gillar ludd i munnen förstås.

Den här filten är stickad enbart av restgarner från mina gömmor. Jag trodde att jag skulle behöva komplettera med garn från second hand eller liknande, men mina egna snuttar räckte gott och väl.

Om det tog tid? Ja. Om det var jobbigt? Nej. Tvärtom kändes det vilsamt att varva mina andra lite mer komplicerade handarbeten med ett riktigt rätstickningsmaraton. Och resultatet blev ju inte så pjåkigt, det heller.

Hälsning från Ludvig

Häromdagen fick jag ett mejl som fick det att knipa i hjärteroten. Det var en hälsning från Ludvig, snart två månader, som ville tacka för sina röda converse som jag virkat åt honom.

Personligen tycker jag inte att det är skorna som är bedårande. Modellen överglänser ju allt annat, eller hur?

Vinterns facit

Ja, som ni kanske har noterat har jag inte varit den flitigaste bloggaren på sistone. Jag har legat på sjukhus och haft begränsad tillgång till cyberspace. Men! Jag har varit en desto flitigare pysslare.

Till exempel har jag stickat ett gäng raggsockar till både mig själv och behövande människor i bekantskapskretsen. De här är mina. Jag blir lite glad varje gång jag ser dem.

En annan färgklick blev mössan och vantarna som jag stickade när årstiden kändes på tok för grå:

Jag har också gjort mig skyldig till ytterligare en groda, den här gången en "självsittande", till en medpatient som specialbeställde en.

Bilder på ytterligare ett par alster från den gångna vintern hoppas jag kunna publicera inom kort.

För den som går på knäna

När favoritjeansen går sönder och det finns garnsnuttar i närheten kan vad som helst hända. Här har jag lappat ett knä genom att först tråckla ihop revan med vanlig sytråd och sedan sy fast tre små "african flowers".

Jag såg det hela som ett experiment eftersom det lilla hålet på jeansen blev en akut expanderande reva ungefär samtidigt som jag höll på att lära mig virka dessa sexkantiga varianter av den klassiska mormorsrutan. Beskrivningen hittade jag i boken "Garnnystan och tygtravar" av Sania Hedengren och Susanna Zacke.

Enda kruxet är att byxorna redan behöver lagas på fler ställen, och alla ställen är inte så lappvänliga. Egentligen har väl jeansen kanske gjort sitt, men jag har svårt att erkänna det. Så jag spelar cool så länge.