En gång i veckan sätter jag mig på tåget för att åka från Linköping till Uppsala. Några timmar senare, det vill säga samma dag, åker jag tillbaka samma sträcka. Det blir en restid på ungefär sex timmar, vilket oundvikligen kan kännas rätt så segt. Men plötsligt får jag massor av tid. Tid som jag börjat göra till pysseltid.
På tåget konkurrerar inga vardagsbestyr om min uppmärksamhet, där kan jag ändå inte åtgärda dammråttorna eller tvätthögen som växer därhemma. Inte heller resan behöver jag engagera mig i - den sköter förhoppningsvis tågpersonalen. Så med en virknål i handen och kanske en ljudbok i öronen går både timmarna och arbetet med Svante... som på räls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar