Här händer det grejer, minsann. Svante har nu tre bröder, som så fort de blev flygfärdiga flaxade upp till mina cd-hyllor. Jag antar att det är därifrån de har bäst utsikt.
Vad jag ska kalla dem vet jag inte riktigt. Det känns taskigt att säga Svante till alla, att som förälder liksom förneka var och ens individuella karaktär. Å andra sidan vore det oschyst att kalla dem något annat, eftersom Svante (eller Svan Tjo Panza) är det namn som de alla snart kommer att bära, i egenskap av biblioteksmaskotar.
Så nu är mörk ståltråd införskaffad. Jag har en känsla av att den kommer att göra större succé än de gröna piprensare som jag inte kunde låta bli att pracka på stackars Svante.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar