Big in Japan

Det har blivit en hel del kaningöra på sistone. Plötsligt frågade både den ena och den andra efter de långörade filurerna. Varför just nu och just kaniner vet jag inte. Kanske slumpen. Kanske ett tecken på kaninflation. 

Japaninerna före avfärd.

Två av kaninkusinerna har skuttat iväg ända till Tokyo, till systrarna Rebecka och Mio på bilderna här längst upp. Kanske ville de söka sina rötter - hela amigurumigrejen kommer nämligen från just Japan. Vad de förmodligen inte vet är att de snart kommer att åka tillbaka till Sverige igen, eftersom Rebeckas och Mios familj - där det för övrigt är rosa som gäller för hela slanten - är på väg att flytta hit. Jag önskar dem varmt välkomna och passar samtidigt på att gratulera Mio som fyller ett år just i dag. Hurra, hurra!

Ytterligare en kanin, den här våghalsige bollgymnasten, har kommit till världen. Än så länge bor hen hos mig, men ska snart flytta hem till en nyfödd liten tjej för att hälsa henne välkommen till världen.

BFF.

 

Målat i allhelgonatid

Kyrkogården i centrala Linköping, allhelgonadagen 2013.

Jag tycker om att besöka kyrkogården i allhelgonatid. Det vilar något oändligt vackert och samtidigt så djupt smärtsamt över gravarna och minneslunden. I år hade jag med mig små egenhändigt dekorerade stenar till minne av medmänniskor som inte längre vandrar på jorden men som alltid kommer att leva kvar inom mig, i allt jag gör och allt jag andas. På baksidan av varje sten skrev jag en hälsning.

Stenarna, dekorerade med decoupage.

Bara att sitta ned innan och måla i stillhet, sten för sten, själ för själ, gav nytt liv åt dessa människors historia och mina minnen. Det gjorde ont, men jag tror att det emellanåt måste få göra ont. Bara så kan jag minnas och ändå överleva. Bara så kan jag tillåta sorgen, känna den, och samtidigt försöka gå vidare.

Happy bunny to you

Malva och Bertil

Kommer ni ihåg Lisa och Isadora, de ystra systrarna som fått ett kärleksfullt hem hos fina Malva? Nu har familjen utökats på nytt.

Till sin åttaårsdag önskade sig Malva ytterligare en virkad figur. Till världen kom en kanin som av sin matte fick både ett namn - Bertil - och ett personligt armband. Finare mottagande hade han inte kunnat få.

Men... vad är det där?!

Aha! Det måste vara min svans! Hej svans!

Såklart. Man är ju fin. Kaninfin.

Dukat för hösttröst

 

En anonym privatperson donerade i somras en massa bomullsgarn till arbetsterapin på det sjukhus där jag just då var inlagd. Kruxet var bara att arbetsterapin inte längre existerade; den var nedlagd sedan flera år. Det fina var att den arbetsterapeut som fortfarande var verksam i huset kände till mig och mitt skapande. Jag fick välja och vraka från en hel banankartong full av fina nystan. 

Det första alstret blev den här duken. Jag ville virka någonting höstigt och färgsprakande till den annars så typiskt sjukhusneutrala miljön. När jag sedan skrevs ut gav jag duken till avdelningen, som tack för vården, som tack för garnet och i bästa fall som en lite uppmuntrande färgklick för kommande patienter.

Ringar på vattnet

Det sprider sig, ryktet om den gamla tröjan. Nu uppmärksammas den av bloggen för moget folk, eiaochlotta.se.


PS: Det är för övrigt Eias och Lottas förtjänst att jag blev journalist. Lotta var personalansvarig och Eia min handledare när jag prövade mina vingar som ungdomspraktikant på Östgöta Correspondenten. Praktiken ledde till anställningar som ledde till utbildning som ledde till nya anställningar. 

Vinst i vintage!

Tänk så mycket ståhej en gammal ulltröja kan åstadkomma! Nu har jag blivit vinnare i en vintagetävling arrangerad av Tekniska verken i Linköping.

Ni som följt bloggen minns kanske när jag prövade konsten att slakta en tröja. En kort summering:

Den här tröjan....

 

...tvättade jag avsiktligt alldeles för hårt....

 

... så att garnet tovade ihop sig till ett tyg som lät mig skapa nytt. En av ärmarna blev ett mobilfodral med virkade detaljer till mamma. Av resten sydde jag ett par tossor som är de skönaste jag någonsin har ägt.

Med dessa kreationer medverkade jag i Tekniska verkens vintagetävling, som gick ut på att fotografera något återvunnet och knåpa ihop en kort motivering om återvinningens fördelar.

I går fick jag det glädjande beskedet att jag hörde till de lyckliga vinnarna. Första pris gick till Sonja Höjerström som sytt en fantastiskt fin studentklänning av ett gammalt lakan. Mer om tävlingens vinnare kan du läsa här.

När jag skrev min motivering - för flera månader sedan - tyckte jag att den kändes lite krystad, så där som tävlingsmotiveringar ofta gör. Men när jag nu läser den igen, kan jag konstatera att jag fortfarande är beredd att hålla med mig.

"Miljön och plånboken. Kreativiteten och fantasin. Våra medmänniskor och kommande generationer. Alla vinner – på återvinning."

Själv vann jag ett presentkort på Myrorna, som jag verkligen uppskattar. Där köper jag ofta material till mina pysselprojekt. Ett och annat klädesplagg har det också blivit.

Som en sann vinnare passar jag till sist på att tacka mamma. Hade jag inte fått gå loss på hennes avlagda tröja hade ingenting av detta hänt.

Afrikanskt på svenska

I samma veva som jag fick smak för mormorsrutans kusin, african flower, fick jag en hel bunt bomullsnystan i härliga färger av en vän. Bara sådär. Jag såg det som ett tecken och bestämde mig för att virka blommor för glatta livet. Vad jag skulle göra av alla lappar visste jag inte från början.

Nu, ett halvår senare, vet jag.

Det bidde en väska. För att undvika läckage av pryttlar sydde jag ett innerfoder av en vit, vackert broderad duk från second hand. Blommig även den.

Några afrikanska blommor blev över, och några råkade jag virka med en tunnare virknål, så att de blev mycket mindre än de andra. Dessa tjänstgör nu som färgglada glasunderlägg.

Tack, snälla Katarina, för inspirationen som du förmedlade genom att ge mig en massa härligt garn! Glädje som räcker länge. Mycket länge.

Anna + Anders = våfflor

I lördags gifte sig min vän Anna med sin Anders. Jag klurade länge på en lämplig present. En sådan förening ville jag uppmärksamma med något alldeles extra.

Så kom jag på en idé. När jag träffade Anna en dag i våras var resten av hennes familj hos några vänner och åt våfflor. En fest, kanske allra mest för de tre barnen, eftersom något våffeljärn inte fanns i deras hushåll, berättade hon.

Ett våffeljärn fick det bli. Fast jag var inte helt nöjd. Här sitter jag hemma och pysslar ihop massor av grejer som jag vet att Anna gillar, och så kommer jag med en opersonlig köpegrej på hennes stora dag.

Att gå loss med klister eller färg direkt på våffeljärnet kändes lite vanskligt ur säkerhetssynpunkt. Så jag kompletterade med ett serveringskit - en bricka och två skålar för sylt och grädde som jag pyntade med sommarkänsla.

Presenten mottogs med glädje av hela familjen, meddelade Anna härom dagen: "Lina, du är makalöst kreativ. Tack snälla för alla vackra & användbara gåvor vi fick av dig. Barnen undrar om vi inte kan inviga våffeljärnet genast."

Må de leva lyckliga och våffelberikade i alla sina dagar.

Final i fjäril

Den här pallen är jag lite kär i.
Från början en vanlig träpall – nu vitmålad och decouperad.

Varsågoda! Här kommer de sista bilderna från försommarens klisterångor. Jag kan inte lova att hålla bloggen fjärilsfri framöver. Inte heller kommer jag att kunna hålla mig från klisterflaskorna. Men det har ni förstås redan listat ut för länge sedan.

Pallens kusin.

Bara för att det är en sits måste man inte sitta.
Fjärilar i baken är kanske inte en helt angenäm upplevelse.

En annan form av återvinning. Konservburkar i virkade kostymer.

Ännu mer ögongodis

Blomblomkrukor.

Efter en lång rad fjärilar, ugglor och blommor, idogt klippande och hängivet klistrande kan jag konstatera att jag lyckades få till betydligt fler skapelser till Uddabutiken än jag trodde att jag skulle hinna. Nu har alltihop fraktats till de pittoreska små butikerna i Tolg och Öhr utanför Växjö, där de redan tagits emot med öppna armar och glada tillrop.

Här kommer ännu en bildkavalkad. Och då återstår ändå ett par godbitar, däribland en av mina personliga favoriter, som dyker upp här i slutet av veckan om en liten stund. (Jag kunde inte hålla mig!)

Skål!

En reinkarnerad tomatsåsburk...

... med kollega.

Pulverkaffe? Inte längre.

Familjen är samlad. Bevingad återvinning.

Ytterligare en gammal träburk som fått nytt liv...

... även om somliga inblandade verkar lite trötta.

The lock – has got the look.

Och här: en burk i plast, som tidigare härbärgerat pepparkakor.

Fler nyheter från klisterångorna

Ljuslykta hittad på Myrorna. Förr i obehandlat trä. Nu så här.

Som utlovat kommer nu bilder på fler av mina grejer som i sommar kommer att finnas i Uddabutiken utanför Växjö. Mer om bakgrunden här. Och det kommer ännu mera, så håll utkik! Det allra bästa har jag sparat till sist.

Hjärtegalgar för kärt besök...

... och ugglegalgar för den som känner sig lagd åt det hållet.

En liten svepask som en gång i tiden tjänade som ostförpackning...

... och ännu en bricka som förvandlats från slitet trä till sommarglädje.

I klistret – igen

En tidigare medfaren, mörk och tråkig träbricka.

Ni minns penselburken som jag gjorde till min målande mamma? Hon blev så glad att hon visade upp den för sina vänner på Facebook, och bland dessa vänner fanns en kvinna som kontaktade mig för att höra om jag kunde tänka mig att göra fler fjärilsburkar till hennes lilla butik utanför Växjö.

Självklart blev jag både smickrad och entusiastisk och gick genast loss med penslar, färg och klister. Förutom ett gäng fjärilsburkar har jag dekorerat lite av varje. De flesta prylarna är antingen hämtade från min egen återvinningslåda eller köpta på second hand eftersom jag gillar grejen med att göra nytt av gammalt.

Bilder på ytterligare alster kommer att publiceras här på bloggen efter hand.  

En före detta naturfärgad träburk med lock som jag köpte jag för någon tia på second hand.

Även här ser ni en före detta ordinär träburk.

Jag gjorde några avsteg från min återvinningslinje. Här nedanför ser ni två. Dessa toaborstar är sprillans nya, jag lovar!

 

Uppdatering: Nu finns fler bilder ute på bloggen. Kolla här!

En stor tröja för en stor bedrift

 

I dag är en stor dag. Solen skiner, kungligheter samlas, flaggor hissas, saluter prepareras, TV direktsänder och tårtorna står redo. Min vän Karin tar läkarexamen och jag är så stolt och imponerad! 

Att allt ståhej skulle kunna ha med ett visst prinsessbröllop att göra bryr jag mig inte om. Mina hyllningar och gratulationer går oavkortat till Karin. Så även denna tröja som jag knåpat på en längre tid.

Karin fick i vintras välja och vraka bland en massa olika modeller och alternativ och fastnade för Järbos "Oversized damtröja med flätor" (beskrivning hittar du här). Jag hade lovat sticka det hon ville under förutsättning att jag rent tekniskt skulle klara av det. Den här tröjan var sannerligen på gränsen med alla olika flätor hit och dit, men jag gillar utmaningar och är envis som synden. Så nu ska jag äntligen få överlämna min present. Till Karin har jag inte sagt ett pip sedan jag bad henne välja, men gissa om jag har haft svårt att hålla mig!

Presentförpackningen gjorde jag av en skokartong som jag pimpade med klåfingrig lekfullhet.

Stort grattis, älskade, bästa Karin! Och välkommen till världen!