Fullfjädrat sällskap tömmer lagren





Här händer det grejer, minsann. Svante har nu tre bröder, som så fort de blev flygfärdiga flaxade upp till mina cd-hyllor. Jag antar att det är därifrån de har bäst utsikt.

Vad jag ska kalla dem vet jag inte riktigt. Det känns taskigt att säga Svante till alla, att som förälder liksom förneka var och ens individuella karaktär. Å andra sidan vore det oschyst att kalla dem något annat, eftersom Svante (eller Svan Tjo Panza) är det namn som de alla snart kommer att bära, i egenskap av biblioteksmaskotar.

Jag har också tömt lagren, både i garnbutiken och i pysselaffären där jag köpte glasögonen. Mer garn är på väg, men glasögonen är restnoterade. Vilket i och för sig inte gör så mycket - jag hade ändå tänkt försöka göra egna.

Så nu är mörk ståltråd införskaffad. Jag har en känsla av att den kommer att göra större succé än de gröna piprensare som jag inte kunde låta bli att pracka på stackars Svante.



Som på räls

En gång i veckan sätter jag mig på tåget för att åka från Linköping till Uppsala. Några timmar senare, det vill säga samma dag, åker jag tillbaka samma sträcka. Det blir en restid på ungefär sex timmar, vilket oundvikligen kan kännas rätt så segt. Men plötsligt får jag massor av tid. Tid som jag börjat göra till pysseltid.

På tåget konkurrerar inga vardagsbestyr om min uppmärksamhet, där kan jag ändå inte åtgärda dammråttorna eller tvätthögen som växer därhemma. Inte heller resan behöver jag engagera mig i - den sköter förhoppningsvis tågpersonalen. Så med en virknål i handen och kanske en ljudbok i öronen går både timmarna och arbetet med Svante... som på räls.

Familjelycka, del 9: Ett ovanligt ögonblick

Här kommer en varm hälsning till alla bloggläsare från familjen Barbapapa. Ni som följt serien här förstår säkert vilken utmaning det var att samla dem på samma plats vid samma tillfälle för att få med dem på en och samma bild. Familjefotografen slet sitt hår, kan jag meddela.

Vissa hävdade sin frihet och försökte rymma, andra hade svårt att stå tillräckligt stilla för att bilderna skulle bli skarpa, någon ville prompt stå väldigt, väldigt mycket i förgrunden, en annan skulle närstudera kameraoptikens mekanik, för att inte tala om vilka reaktioner de små krypen i gräset väckte hos somliga. Men här är de - alla nio! Stolta och glada över att ha fått ett hem hos den kärleksfulla familjen Sandebo. Slutet gott, allting gott.

Det är nog bara jag som tycker att det känns lite tomt.

Ett svantastiskt uppdrag

Håll i er. Här kommer det utlovade avslöjandet.

Mina damer och herrar, låt mig presentera Östergötlands blivande biblioteksmaskot! Svan Tjo Panza, oftast kallad Svante, är länets mest belästa och förmodligen mest närsynta knölsvan. Jag virkade honom i samband med en tävling där man skulle designa det nya, länsövergripande bibliotekskort som ska ersätta de tretton olika kort som används idag.

Svante är exhibitionist ut i vingspetsarna och tyckte som landskapsdjur och bibliofil att han var ett klockrent motiv på framtidens lånekort. Tävlingen vann han nu inte - däremot juryns hjärtan. Och det med besked. 

På väg till mötet.

Detta innebär inte bara att Svante ska få bygga bo på huvudbiblioteket i Linköping. Jag ska dessutom klona honom, så att han är representerad i Östergötlands alla 13 kommuner plus Tranås. Svante ska också få en fru vid namn Göta, uppkallad efter det nya kortsystemet. Därtill vill Östgötabibliotek köpa loss en virkbeskrivning och rättigheterna att använda Svante vid olika arrangemang och kampanjer.

Svante och jag besökte bibblan tidigare i veckan för att diskutera upplägget. Redan nu står det klart att han kommer att få vara med om mycket. Åka bokbuss. Skriva egna tidningskrönikor. Delta i sagostunder. För att bara nämna en bråkdel.


Rekonstruktion pågår. Påtår!

Att sedan få med Svante hem var ingen lätt uppgift. Självklart hade jag låtit honom stanna om det inte vore för mitt kloningsuppdrag. När jag virkade Svante hade jag nämligen inte riktigt räknat med att virka ytterligare fjorton knölsvanar, så jag brydde mig inte om att anteckna hur jag gjorde och är nu därför fullt sysselsatt med rekonstruktionen.

Men det är roligt. Väldigt roligt. Och både Svante och jag tycker att det känns som att vi har vunnit. Vilket vi ju på sätt och vis faktiskt har.

Familjelycka, del 8: Barbafin

I en tid då överväldigande många kritiskt granskar sitt utseende kan Barbafin beundra sig själv i timmar framför spegeln. Hon ser sig som familjens självklara skönhetsdrottning och klassar smycken och parfym som tillvarons största lycka.

Vad hon däremot inte gillar är larver och spindlar. Hon svimmar (lite lagom klädsamt, såklart) så fort hon bara ser ett hårigt kryp. Något som väcker irritation, i synnerhet hos brorsan Barbaskön. "Urfånigt", muttrar han när han blir påmind om Barbafins fobier och deras dramatiska uttryck.


I nästa avsnitt: Alla är samlade.

Ketchup när den är som bäst

Ni vet hur det är - först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan kommer... ja, massor. Den klassiska ketchupeffekten.

Här råder ketchupkalas. Efter att ha sysslat med flera olika projekt parallellt skördar jag nu frukterna hejvilt. Först kom Barbapapafamiljen.

Sedan virkade jag ett mobilfodral till min vän Anna och lade sista handen vid en babytröja till en annan vän som väntar sitt första barn nu i dagarna.

Dessutom har jag just blivit klar med två mormorskuddar till min soffa. Så småningom hoppas jag kunna färdigställa en pläd i samma färger, men till den krävs många små rutor. Väldigt många fler än de tretton som jag har totat ihop hittills.

Som om detta inte vore nog håller jag på att avsluta mina första betongprojekt med penslar och pynt och har, som ni kanske läst, även gått loss på en ny sats betong.

Man skulle kunna tro att jag tänker pusta ut ett tag. Njet. Nu, mina vänner, väntar mitt livs coolaste och absolut största hantverksuppdrag. Jag var på möte idag och fick klartecken att tuta och köra. Mer avslöjas inom kort. Jag lovar att inte hålla er på halster särskilt länge.

Med facit i hand

Minns ni mitt besök utanför mjukvarubranschen? Då klassade jag det som ett hyfsat kul experiment, med mindre lyckat resultat. Såhär i efterhand måste jag nog modifiera det där sista. För nu när betongen brunnit färdigt och jag målat en del av hårdvarorna känner jag mig faktiskt lite nöjd. Eller vad säger ni om detta guldlöv? Jag gjorde en enkel avgjutning av ett vanligt almlöv, målade det i vitt och lade sedan på guld. Idag blev det helt klart, och faktum är att jag bara några timmar senare gick loss på en ny sats betong. Fast den här gången höll jag mig utomhus och jag behöll handskarna på. Hela tiden. Nästan.

Familjelycka, del 7: Barbabok

Hellre sömnlös än boklös! Barbabok + Litteratur = Sant.

Barbabok må vara nördig när det gäller litteratur, men så är hon också extremt bildad. Hon har svar på det mesta, och det är minsann inte vem som helst som vågar utmana henne i frågesport. Särskilt inte eftersom hon ofta tar rollen som den överlägsna besserwissern.

Övriga i familjen får passa sig så att de inte trampar Barbabok på tårna. Hon är lättstött och kan framstå som lite knepig.

Fast därtill har hon faktiskt en stor portion humor. Och det är ju inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.


I nästa avsnitt: En fåfäng spindelfobiker.

Familjelycka, del 6: Barbaskön

Barbaskön i sitt rätta element. Enda problemet just nu är att välja pensel.

Familjens egen konstnär, Barbaskön, mår som bäst när han får omge sig med pytsar, penslar och paletter, fri att sätta färg på världen omkring sig och gärna också himlen ovanför.

Men någon renodlad dans på rosor är det inte - Barbaskön prövar sig vilsen genom alla ismer och vet inte alls var han hör hemma. Ska han se sig som kubist, expressionist, impressionist, surrealist eller realist?

Det är ett evigt sökande, och det tar på krafterna. Man kan undra varför han inte helt sonika har sällat sig till Barbizonskolan, men förmodligen är det alldeles för förutsägbart för en så kreativ individ som Barbaskön.

På gott och ont är Barbaskön en känslig själ. Han blir snabbt upprörd och tar ofta åt sig av andras kommentarer, inte minst de ironiska pikarna från systern Barbabok, som ni möter i nästa avsnitt.

Familjelycka, del 5: Barbaflink

"Hur är det egentligen ställt med hälsan, Barbamama?" Barbaflink blev alldeles till sig när han fick en blodtrycksmätare i födelsedagspresent - nu kan han studera hur hjärt- och kärlsystemet påverkas av olika faktorer. Naturligtvis kommer ingen i familjen undan.

Barbaflink är familjens vetenskapsnörd. Trots sin ringa ålder är han väl införstådd med nästan alla discipliner - kemi, astrofysik, genetik, medicin - you name it.

Redan nu kan man också skönja hur han likt den stereotypa vetenskapsmannen blir så uppslukad av sin forskning och sina experiment att han glömmer både tid och rum. Konsekvenstänkande och riskbedömning är inte hans starka sida, och därför är det tur att han bevakas lite extra av brodern Barbazoo.



Eh, hur gick det här till? Jag skulle bara kolla
rostbildningen men här ser man ju ingenting!



Haha! Nu vet jag minsann hur
världen ser ut upp och ned.



I nästa avsnitt: En känslig konstnärssjäl.

Familjelycka, del 4: Barbazoo

Här ser ni en sann naturvän. Barbazoo är expert på både flora och fauna och blev naturligtvis själaglad när han fann en vän i Sköldis som han träffade på en innergård i Linköping.

Barbazoo är väl insatt i frågor om klimat och miljöförstöring och gör alltid sitt yttersta för att hjälpa till. Den där hjälpsamma sidan uppskattas eller uppfattas däremot inte av alla, i alla fall inte av brodern Barbaflink. Han tvingas ideligen avbryta sina experiment när Barbazoo i sin iver att skydda naturen träder in och sätter stopp för de ofta ganska riskabla momenten.

Mer om Barbaflink kan ni läsa i nästa avsnitt.